En 19-årig kvinna sitter i ett förhörsrum på en polisstation i London. Hon håller en pappersmugg i handen och hänger med axlarna. Hon verkar lugn och talar engelska med lätt brytning. En kamera monterad i hörnet av rummet fångar allt. "Folk följer efter mig" förklarar hon för en poliskvinna "Ifall något skulle hända mig, när som helst, då är det dem".

Banaz Mahmod flyttade till London från irakiska Kurdistan när hon var tio år gammal och det här är femte gången hon ber polisen om hjälp. Hon hade nyligen skilt sig från sin våldsamma och kontrollerande första man, resultatet av ett arrangerat äktenskap, då hon blev kär i en annan, något som hennes familj ansåg hade vanhedrat dem i det egna samhällets ögon.

På de korniga polisfilmerna kan man se Banaz artigt fråga poliskvinnan "Nu när jag gett mitt uttalande, hur kan ni hjälpa mig?". En tidskod blinkar strax under Banaz på skärmen; det är oktober 2005.

Tre månader senare viktes Banaz ihop i en resväska och begravdes under en frys på en bakgård i Birmingham. Hennes far, Mahmod Mahmod och hennes farbror Ari, hade bett två kusiner och Mohamad Hama tortera Banaz till döds.

Banaz var det första fallet av hedersmord som blev allmänt omskrivet i Storbritannien och hennes berättelse skulle bli föremål för en dokumentär med titeln Banaz: en kärlekshistoria, producerad och regisserad av den brittisk-norska dokumentärfilmaren och mänskliga rättighetsaktivisten Deeyah Khan. Dokumentären skulle avslöja hur den brittiska polisen inte  agerade trots Banaz upprepade varningar.

Precis som fallet med Fadime Sahindal 2002 som framkallade en landsomfattande diskussion i Sverige kring hedersrelaterat våld, skulle Banaz fall komma att symbolisera frågan i Storbritannien. Under de följande åren skulle medierna emellertid i allt högre grad koncentrera sin uppmärksamhet på hedersmord snarare än på andra former av hedersrelaterade brott och dess orsaker.

Sara: Nordöstra England

I et bostadsområde i en liten stad i Nordöstra England ligger ett säkert hus där den alldagliga fasaden maskerar flera lager av säkerhet som skyddar kvinnorna i sin fristad. Sara, en ung pakistansk kvinna som fördes till Storbritannien efter ett tvångsäktenskap med en brittisk-pakistansk man, sitter hukad på golvet i ljuset från en TV-skärm.

Sara riskerar att bli mördad i den så kallade "hederns" namn, men till skillnad från fallet med Banaz tolv år tidigare, så har polisen omedelbart agerat efter ett tips från Saras bror i Pakistan.

Hennes historia började 2010 då hon flyttat till Storbritannien efter ett arrangerat äktenskap för att bo hos sin nya make och hans familj. Bara två veckor efter ankomsten till landet hade hennes svärsyster och svärmor kallat henne till ett möte vid köksbordet och berättat vilka regler som Sara skulle tvingas leva efter. Regler utformade för att förödmjuka henne och för att tvinga in henne i ett liv av underkastelse och hushållsarbete. "Jag fick inte ens använda den toalett som de krävde att jag skulle rengöra och desinficera varje dag" förklarar Sara "istället fick jag använda en nattstol". Varje dag skulle hon följa samma strikta schema för matlagning, tvätt och rengöring.

Det var utmattningen som Sara minns mest "runt midnatt krävde min svägerska alltid en massage som kunde pågå i upp till två timmar, och nästa morgon skulle jag vara uppe innan någon annan för att städa hela huset."

Sara kände sig hjälplös. När hon gifte sig med sin man hade hon lovat att upprätthålla både familjens och svärföräldrarnas ära genom att stanna hos sin man. Skilsmässa var inte ett alternativ så hon tillbringade de kommande åtta åren inom de fyra väggar som hon nu kallar för sitt "fängelse".

Vid ett par tillfällen togs Sara till en läkare, men innan hon fick lämna huset gjorde hennes svägerska en sak klart för Sara "Om du pratar med någon kommer vi att kasta dig nerför trappan."

Sara kan fortfarande inte berätta allt. Att avslöja för mycket information om sina gärningsmän kan ytterligare avgöra om hon får leva eller dö. Hennes svärföräldrar tolkade Saras samarbete med polisen som ett försök att vanhedra familjens namn och tills det att familjen känner att hon har blivit straffad kommer Saras liv att sväva i fara.

Halo Project Charity, ett nationellt projekt som stöder offer för hedersrelaterat våld och förtryck, driver kvinnofristaden där Sara nu bor. Innanför byggnadens väggar är Sara säker, men personalen är akut medveten om de risker hon står inför på utsidan. Ett enda litet misstag kunde leda till döden. Årligen finns det uppskattningsvis 12–15 rapporterade fall av så kallade "hedersmord" i Storbritannien. 

Halo Project beräknar att  antalet sannolikt är högre eftersom statistiken inte inkluderar  de många offer som förs ut ur landet. 

Faran för kvinnor som Sara är att de lever under hot från ett helt kollektiv vilket innebär att de står inför flera risker från flera olika håll. I ett brev till polisen hade Banaz en gång identifierat vem hon trodde skulle kunna döda henne. Hon hade skrivit att "nummer 2, 3, 4 och 5 är redo och villiga att döda mig och min pojkvän." I slutändan beräknade man att det fanns över 50 personer involverade i hennes fall.

Svårigheten med att samla tillförlitlig statistik kring hedersmord har lyfts fram i Sverige av fenomenet Balkongflickor där kvinnor tvingas av sin familj att ta sitt eget liv genom att hoppa från en balkong. Uttrycket, eller ett liknande, för att beskriva framtvingat självmord i förhållande till hedersbaserade fall finns inte i Storbritannien.

Den senaste tillgängliga statistiken från 2016 visar att 5 105 hedersrelaterade ärenden rapporterades till den brittiska polisen. Dessa fall inträffar inom ett brett spektrum av samhället inklusive de kurdiska, turkiska, indiska och pakistanska samhällena. Fall har också rapporterats hos irländska pavees.

Vad är Hedersrelaterat våld och förtryck?

Att förstå exakt vad som utgör ett "Hedersrelaterat brott" kan vara svårt i Storbritannien där rättssystemet använder begreppet som ett paraplybegrepp för olika brott som ofta omfattas av befintlig lagstiftning.

Detta har lett till en decentraliserad strategi för att hantera Hedersrelaterat våld och förtryck både när det gäller den brittiska regeringen och den brittiska polisen. Till skillnad från Sverige, som har gett Länsstyrelsen Östergötland uppdraget att övervaka den nationella strategin mot hedersrelaterat våld och förtryck, har Storbritannien sammanställt en ad-hoc-strategi med olika löst sammankopplade grupper och avdelningar som var och en bara delvis arbetar med hedersbaserat våld.

Den iranska och kurdiska kvinnorättighetsorganisation (IKWRO) är en brittisk baserad välgörenhetsorganisation som representerar kvinnor och flickor från Mellanöstern, Nordafrikanska och afghanska samhällen. Deras kontor ligger undangömd på en hemlig plats i London där anställda erbjuder stöd och juridisk rådgivning till kvinnor som blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.

Precis som många välgörenhetsorganisationer runt om i landet, har IKWRO också tagit sig an rollen att utbilda allmänheten om vad hedersbaserat våld är för något. Sara Browne, kampanjchefen på IKWRO, förklarar att "Våld i hemmet och hedersrelaterat våld ofta existerar parallellt. Det som skiljer är motiven bakom de olika våldsdåden."

IKWRO: s verkställande direktör, Diana Nammi, tillhandahåller följande definition "Hedersrelaterat våld och förtryck är normalt sett ett kollektivt och planerat straff, som huvudsakligen utfärdas mot kvinnor och flickor av deras egna familj eller samhälle när man anser att kvinnan eller flickan i fråga har gjort något som vanhedrat familjen eller samhället. "

Enligt Nammi kan exempel på handlingar som anses vanhedra en familj omfatta "att bära olämpligt smink eller gå klädd i olämpliga kläder, att prata med icke godkända personer av motsatt kön, att göra autonomiska sexuella uttryck, att visa tillgivenhet offentligt, att ha en pojkvän, att motstå ett tvångsäktenskap, att ha sex utanför äktenskapet (bli av med sin oskuld, bli gravid, äktenskapsbrott), att inte vara heterosexuell, att bli offer för våldtäkt, att söka skilsmässa (även till följd av våld eller misshandel), att rapportera eller fly våld, misshandel eller tvångsäktenskap eller att enbart utsättas för rykten eller misstankar om något av ovanstående. "

Vad gör Storbritannien för att hantera hedersrelaterat våld och förtryck?

Sedan Banaz mord för tolv år sedan har den brittiska polisen vidtagit viktiga åtgärder för att hantera olika former av hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive införandet av en tvångsäktenskapsenhet.  Enheten driver en offentlig hjälplinje som erbjuder råd till överlevande offer och kvinnor som befinner sig i riskzonen och har infört en ny lag 2014 som kriminaliserar tvångsäktenskap. Samma år infördes detta också i Sverige.

Förutom det hängivna arbetet som utförs av välgörenhetsorganisationer som IKWRO, The Halo Project och Karma Nirvana, fick den förändrade lagstiftningen en omedelbar inverkan på antalet hedersrelaterade brott som rapporterades till polisen. En ökning med 53% sedan 2014. Karma Nirvana, organisationen som driver landets största jourtelefon för HBV offer noterade också en 35 procents samtalsökning år 2018.

Trots denna utveckling sviker systemet fortfarande majoriteten av offer för hedersrelaterat våld och förtryck. Nya siffror visar att endast 5% av de tvångsäktenskap som rapporterats till polisen faktiskt hänvisas till åklagarmyndigheten. Framgångsrika åtal för hedersbaserade brått sjönk faktiskt från 123 för åren 2013-14 till bara 71 under åren 2017-18. "Det som de överlevande mest vill ha är säkerhet för all framtid" förklarar Nammi "men många förlorar förtroende för att de kommer skyddas på grund av de misslyckanden som sker inom välfärdssystemen och de rättsliga kanalerna. Många fruktar också att förövarna kan straffa offren vid senare tillfälle om rättsfallen inte mynnar ut i dom.

I skolor har man under de senaste åren lagt ökat fokus på utbildning kring HBV, till exempel genom det brittiska utbildningsdepartementets Keeping Children Safe in Education vägledning som beskriver hur lärare kan identifiera och skydda elever som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Välgörenhetsorganisationer som IKWRO och Karma Nirvana har också lanserat egna utbildningsprogram.

Det finns för närvarande avvikande uppfattningar i Storbritannien om hur förberedd polisen har varit för att hantera hedersrelaterat våld. I en nyligen framställd inspektion av den Brittiska polisen kom man fram till att endast tre av Storbritanniens fyrtiotre polisstyrkor var fullt förberedda på hedersbrottshantering.

Polisåtgärderna gjorde att Sara fick sitt liv tillbaka men Yasmin Khan, grundaren av The Halo Project, anser att det finns mycket mer som måste göras "Kvinnor som vi arbetar med är som härdade soldater när det gäller hur mycket omänsklig behandling de kan stå ut med. Vi måste samarbeta med samhällen och individer som Sara för att hjälpa dem redan innan de hamnar i kris."

Sara delar sin historia idag för att inspirera hopp och berätta för andra kvinnor som lever under liknande hot i Storbritannien att det finns hjälp där ute. "Överlevare som Sara, kan hjälpa oss att förstå, agera och förändra hur samhället hanterar hedersrelaterat våld och förtryck" förklarar Yasmin Khan "Förändring måste ske nu, förändring måste ske tillsammans, tillsammans måste vi utrota dessa avskyvärda mänskliga rättighetsövertramp".

Lava: Sulaymaniyah, irakiska Kurdistan

För att bättre förstå Banaz berättelse reste vi till Sulaymaniyah, den kurdisk-irakiska staden där Banaz föddes. Det var också i denna region som kriminalinspektören Caroline Goode från den brittiska polisen skulle säkra utlämningen från Irak till Storbritannien av Mohammed Salah Ali och Omar Hussain för mordet på Banaz. Den första utlämningen av sitt slag någonsin.

I Sulaymaniyah ligger huvudkontoret för Asuda, en frivillig organisation som stöder  HBV offer i irakiska Kurdistan. Byggnaden är omgiven av säkerhet och bakom den skymtar de vackra Goyzha- och Glazarda-bergen. I ett av rådgivningsrummen har Lava* precis avslutat sitt möte med en av Asudas egna psykologer när vi träffar henne.  En anställd ger henne omsorgsfullt en mugg Chai Kurdi, ett lokalt te. Lava smuttar på teet och lutar sig tillbaka i sin fåtölj medan hon chattar på Facebook.

Det var i samma sociala media tio år tidigare som Lava först började chatta med Farzad*. De påbörjade en vänskap som med åren utvecklades och blev alltmer romantisk.

De började träffas i Azadi-parken, som en gång i tiden huserade en militärbas men som nu blivit ett populärt gömställe för unga par som möts bakom buskarna. Lava tvingades vara särskilt försiktig eftersom hon var muslimsk och Farzad var yarsani (en synkretisk religiös grupp från östra och västra Irak). Farzad hade berättat att hans familj inte skulle godkänna henne.

Sex år efter att de först hade talats vid verkade relationen gå bra. De gick på samma universitet och träffade varandra regelbundet. Men det var när de började ha sex som Lava började oroa sig. "Om mina föräldrar visste att jag hade blivit av med min oskuld före äktenskapet, skulle deras första reaktion vara att döda mig". I dessa ögonblick av ångest skulle Farzad lugna henne. "Snart, efter att vi har avslutat våra studier, kommer jag och friar till dig".

Men långsamt började Farzad bli mindre engagerad i förhållandet och efter ett tag slutade han svara i mobilen. Rykten om deras relation började cirkulera vid universitet och slutligen konfronterade Lava Farzad. "Min familj kommer att döda mig!" påminde hon honom. Han svarade "Eftersom du hade sex med mig måste du ha haft sex med många andra också. Det var inte jag som spräckte din mödomshinna."

Lanja Azad Said, en psykolog på Asuda, kommenter Lavas fall och förklarar "Jag träffar män och kvinnor här från många bakgrunder; muslimer, kristna, yazidier. Problemet handlar nästan alltid om samma sak - en kvinnas mödomshinna. "

Lava försökte desperat att hindra ryktena från att nå hennes far. Han älskade henne, men hon fruktade att känslan av skam skulle övervinna honom "han skulle inte känna att det var hans dotter han dödade, han skulle bli helt frånkopplad."

I desperation närmade hon sig Farzads far och bad honom övertyga sin son att gifta sig med henne. Men han svarade: "Om du förstör min sons liv kommer jag att strypa dig bakifrån." Men rädslan för hur ryktena skulle kunna skada familjeäran fick honom att tänka om, och efter att först ha erbjudit att betala för ett kirurgiskt ingrepp som skulle rekonstruera Lavas mödomshinna, ordnade han så att hans son skulle gifta sig med Lava.

Efter två månader i ett eländigt äktenskap präglat av misshandel fann Lava stöd hos Asuda. Lava säger att hon fortfarande har en känsla av skam men är fast besluten om att återuppbygga sin värdighet. Idag skriver hon poesi för att  ta kontroll över sin egen berättelse. I en dikt som hon skickade till sin mor skrev hon "Håll dem borta från mig, låt dem inte se mitt besegrade ansikte eller röra min trasiga kropp."

Några kilometer bort i ett avskilt, hemligt läge ligger en kvinnofristad som drivs av KRG, den Kurdistans regionala regering. Det är en grå monolitisk byggnad utformad för att skydda kvinnor som riskerar döden ifall familjemedlemmar skulle hitta dem. Byggnaden har förstärkta väggar, ett halvt dussin säkerhetsvakter och säkerhetsgaller i varje fönster.  Byggnaden är i praktiken som ett fängelse för dess dryga femtio invånare och en tydlig påminnelse om att det finns många offer för hedersbaserat våld som aldrig kommer att få det stöd de förtjänar. Deras berättelser kan inte berättas och kommer aldrig att få gehör utanför dessa säkerhetsväggar.

Lucky Roy Singh: Manchester, Storbritannien

Karma Nirvana uppskattar att ca 20% av hedersrelaterat våld och förtryck fall involverar idag en man. Ett av dessa fall var Lucky Roy Singh, en sikh från Manchester, som tvingades utstå månader av övergrepp efter att bilder från hans äktenskap till en annan man dykt upp på internet. Bilderna visade Lucky klädd i en traditionell kvinnlig bröllopsdräkt. En dräkt som hans svärmor planerat för att undvika rykten om att hennes son, som tillhörde samma kulturgemenskap som Lucky, var homosexuell.

Lucky hade precis flyttat in med sin partner och hans familj när bilderna delades och blev virala. "Min svärmor blev arg över att alla nu visste och hon blev våldsam. Hon låste in mig i garderober, kastade hett vatten på mig eller slog mig."

Övergiven av sin egen familj och fast besluten om att få sitt äktenskap att fungera stod Lucky ut med nio månader av misshandel innan han sökte skydd i ett boende för hemlösa där han långsamt påbörjade sin återhämtning.

Med stöd från Karma Nirvana, har Luckys berättelse tagit en återlösande vändning. Han är nu en framgångsrik författare och skådespelare. Lucky beskriver sig själv som en "stolt indisk drag queen" som omfamnar den identitet som han en gång blev påtvingad. "Jag kände förut att jag tvingades klä ut mig till kvinna, så nu känns det bemyndigande att tjäna pengar på det, att arbeta som modell, det är som ett slag i ansiktet mot min svärmor".

Lucky tror inte på ordet 'heder'. "Det är ett smutsigt ord, heder är bara en åsikt som någon har om dig, men som du aldrig själv ska behöva reflektera över - du borde få ha din egen stolthet och värdighet."

Lucky är också ett levande exempel på att hedersrelaterat våld och förtryck inte bara existerar inom en specifik religion. Han besökte regelbundet sitt lokala tempel under den svåra tiden och beskriver templet som en källa för stöd "Att vara Sikh betyder att du är din egen student, du skapar din egen väg och för mig bär den vägen framåt."

(* Vissa namn har ändrats för att skydda källans identitet)